Kapitel 4 — Det första flyktförsöket

Marini

Natten låg tung och kvävande, som om varje ljud blev skarpare och varje skugga djupare. Marinis lånade tröja klibbade mot hennes hud, och luften i rummet var stillastående och kvav, nästan som om själva egendomen höll andan. I timmar hade hon lyssnat till stegen utanför dörren, det svaga surrandet från säkerhetssystemet, ljuset som flimrade vid dörrspringan. En vakt. En jägare. Varje fiber i hennes kropp var på helspänn med en enda tanke: att fly.